Menu:

 

Baloo

Denna underbara hund som med sitt speciella sätt fick den mest hundrädda att känna sig berörd och våga klappa! Stor som ett hus men ett hjärta av guld! Ögon som utstrålade godhet och välvilja och det stora huvudet som han tryckte mot låret när han ville bli klappad. Han var en hund som var misstänksam mot nya människor men en hjärtevän mot dem som han hade accepterat.

Jag hade värsta beslutsångesten när jag fick frågan om att ta över honom som fyraåring från min vän. Denna stora hund i min lilla etta!! och ingen bil hade jag, och sen jobbet, hur skulle jag göra på dagarna...! Singel som jag va på den tiden hade jag ju ingen hemma som kunde hjälpa mig om det skulle krisa. Men, när han väl kom hem gick allt superbra. En liten bil fick jag ju köpa för att kunna komma någonvart med honom - fick förstås fälla alla säten för att få plats - det såg rätt roligt ut!! kanske inte det säkraste sättet att transportera en hund - men, han låg i varje fall ned när vi körde och vi kom från punkt A till B (dock inga längre sträckor som ni säkert förstår =))

Med Baloo började jag gå kurser på Brukshundklubben i Halmstad, grundkurs och tävlingslydnad I och II. Det blev sedan lite lydnadstävlingar med rätt hyfsade resultat. Jag kom ihåg hur jag funderade på hur jag skulle få honom att titta upp på mig under fria följet tills en dag då jag kom på att jag kunde spotta köttbullarna från munnen istället! Vilken skillnad det blev! Med Baloo fick man testa sig fram med mycket och jag lärde mig även hur man bemästrar en stor hund med listighet och att det inte lönar sig att försöka vara starkare än hunden (fanns inte en chans i detta fallet!) Till slut blev vi ett team som funkade bra ihop och han fick följa med mig på mycket roligheter. Ensam som jag var på den tiden blev det naturligt att han följde med överallt, på diverse olika upptåg. Det är en fröjd att äga en hund som uppskattas av så många människor!

Min pappa blev Baloo's största idol! Med pappa kunde man få gå långa promenader på golfbanan och leta efter golfbollar, det va livet! Bästa vänner

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som elvaåring fick han somna in efter att hans bakdel börjat ge vika och musklerna inte längre kunde hålla uppe hans 55 kg tunga kropp.