Jaktträning
I går åkte jag upp till Camilla och Martin för en genomkörare med Spira. Bara hon och jag - vilken lyx! Ännu mera lyx är det att komma upp till människor som viger hela sin dag åt bara mig och har upplägg och alla övningar klara!!! Emellanåt stöter man på väldigt trevliga människor inom hundvärlden och då är det otroligt roligt och motiverande att hålla på med hund!!
Jag har ju inte testat Spira i "riktiga" situationer innan och var spänd på att se hur hon reagerade på nya mark, nya människor och i situationer där hon får retning i form av skytt, kastare och skott... Man kan väl säga så här - det var mest matte som hade problem, Spira gjorde ett kanonjobb!! =)
Snacka om ringrostig efter att ha kört brukslydnad i flera år. Jag har blivit väldigt stereotypisk i min gång och mitt tillvägagångsätt. Här gäller det att ändra inställning och våga släppa lydnadstänket ;)
Spira var rätt ofokuserad på mig i början, ville gärna "spåra" personer som gått före på stigen och var väldigt fokuserad på kastaren. Efter lite skogspromenadsträning gick det bättre. Det gäller att få henne att gå vid sidan i ALLA lägen - här har vi en bit kvar! Tycker att hon har gått rätt fint här hemma - men hemma är hemma - där har vi inga andra människor som störning ;) Så, det blir att gå, gå, gå framöver och få henne att gå vid sidan och sätta sig när jag stannar - utan att jag behöver ge henne kommandon! Hon ska följa mig som en skugga.. ;)
Vi provade synlig och dold kastare, dolda nerslagsplatser, svår terräng, kast med skott, transport med skott, närsök, linjetag, vattenmarkeringar och lååååånga förflyttningar med störning i form "springande kaniner" framför näsan. Camilla kollade mig noga vad det gäller kommandon, rörelser med kroppen, avlämningar, skick, blåsningar... ja allt man kan komma på =) När jag ska blåsa, OM jag ska blåsa, HUR jag ska blåsa, när jag ska vara tyst mm mm... superbra att ha ett öga på sig, synd vi inte kunde filma..!
Spira använde sin lilla näsa och vinden väl vid markeringarna, jobbade i ett högt men balanserat tempo, var väldigt fokuserad på sin uppgift och var helt cool i passivitet. Jag var inte orolig en gång att hon skulle gå utan lov. Vi avslutade med vatten och där orkade hon inte fullfölja markeringen utan jag fick ta in henne igen och skicka om på en ny. Jag har bara gjort några korta markeringar på vatten från båt så detta var en naturlig reaktion "så hääär långt ut kan den inte vara?"
Bristerna låg i förflyttningarna där hon inte höll sig vid sidan hela tiden, sätter sig inte när jag stannar och blir lite ofokuserad när vi går eller står still om hon känner någon doft eller kollar in kastaren. Men, hon är väldigt lätt att säga till så om några veckor ska det nog vara tillrättat =)
I eftermiddags åkte jag till sjön för att öva markeringar. Inte så lätt när jag bara har Alice som kastare ;) men det fick bli som så att jag band Spira i ett träd vid sjön, gick runt en vik, kastade 2 dummisar, gick sedan tillbaka till Spira och skickade ut henne. Nu fick hon både passivitet vid vatten och minnemarkering =) Hon gjorde fina apporteringar och det var inga problem att skicka henne gång nr 2. Tyvärr blev de inte så långa som jag ville men hon fick i varje fall simma lite. Vi tränade även avlämningar och efter lite diskussion kom hon ända fram och lämnade av i hand utan skakning, men det krävs nog lite fler träningspass innan detta sitter ;) Där var så förbannat med knott så det blev ingen långvarig träning. stackars Alice fick sina första knottbett!
Sammanfattningsvis känns det otroligt skönt att Spira utvecklas i den riktning jag vill. Nu är det bara att köra vidare med träningen - av henne men främst mig själv!! =)
Tack till Camilla och Martin som så helhjärtat hjälper till och engagerar sig i mig och Spira!! Jag är supertacksam!!
Nu bär det av till Göteborg i dagarna två. I morgon blir det 3-års kalas för HannaLouise och på söndag är det dags för WT med Spira.
Ha en go helg!!