Övning ger färdighet
Nu har jag avancerat lite i Spiras linjetagsövningar. Hon är, som många andra flattar tror jag, alldeles för minnes/markeringssäker - vilket medför att linjetag på "synliga" dummisar helt enkelt inte ger någon linjetagsträning! (med synliga menar jag dummisar som hon har sett mig lägga ut). Jag köper övningar med synliga dummisar om det är mycket störningar runt omkring, som t ex sist vid vattenträningen där det var många kast på vatten och många hundar som arbetade, då behöver hon stöttning i form av synliga för att orka tänka och gå åt rätt håll.
Men, när det gäller övning på raka linjetag försöker jag nu lära henne att gå ut oavsett terräng och utan retning. Har utnyttjat skogen här hemma vid huset, som nu är uppvuxen med högt gräs och starkt kuperad. Jag har lagt ut en 4-5 dummisar på samma ställe ett par dagar i rad, utan att hon har sett det, och sedan kört från olika längd och från olika håll till samma ställe. Idag fick hon gå uppför några bergspartier för att komma fram till platsen och det var lite lurigt till en början.
Många resonerar som så att när handen åker fram och pekar åt ett visst håll ska hunden "bara springa" rakt fram i full fart och den tanken är väl bra men jag har märkt att när Spira springer i full fart blir det svårare att styra henne med pipan! Lagom fart (med Spiras mått mätt ;)) är väl att föredra här och att hon "lyssnar" bakåt på mig medan den springer. Spira springer som sagt väldigt snabbt och blir därmed väldigt svår för mig att hinna styra - hon kommer snabbt ur området om jag inte är med!! nu är hon som tur är snabb på att stanna på pipan men det blir ibland klurigt att dirigera om henne eftersom hon ännu inte förstår tecken fullt ut.
Då kommer jag till själva träningsidén; att lära henne gå på raka linjetag utan någon retning. Tanken är nu att det kommer bli en hel del blås, stopp och tecken innan hon förstår att hon ska springa dit jag pekar. En del gånger kommer hon säkert gå spikrakt och en del gånger kommer hon att vika av. Här menar en del att jag då hellre ska gå in och ge henne en retning på dummisarna så hon går rakt "av sig själv". Men, nu tänker jag prova att hellre styra henne fram till det "dolda målet" tills hon förstår att hon måste lita på min hand och gå rakt fram i alla lägen. Alternativt att ta tillbaka henne och skicka om tills hon går helt rakt fram till målet.
Nu är hon av naturen väldigt lättstyrd samtidigt som hon har en otrolig vilja att hitta dummyn så än så länge går hon inte ner sig även om jag blåser stopp 5-6 gånger och dirigerar om henne. Som hjälp får hon istället längden och vinden. Att börja på kort avstånd de första gångerna samt att hon får vind på dummisarna rätt snart efter starten. Efter det kan man backa bakåt för att få ut längden.
Fortsättning följer på denna lilla övning... om den var bra eller dålig.. ;)
Idag fick Baidoff och Spira även öva på lite störningsträning i form av synliga linjetag i kombination med markeringar samt att gå förbi redan utnyttjad målplats till en ny plats. Spira hade svårt för att gå förbi det område som hon hade hämtat dummisar på innan så detta blir till att öva mer på framöver. Under sådana situationer ser jag även att hon inte lyssnar på pipan, helt enkelt för att hon inte förstår uppgiften och hellre litar på sin förmåga att leta upp dummisarna som hon tror ligger där! Nästa gång provar jag att blåsa stopp när hon är vid det "gamla" området, gå fram till henne och sedan ge tecken för ut till det nya området och "nej" till det gamla. Att på håll försöka få ut henne funkade inte.
Att bryta beteende jobbar jag också en del på. I morse såg hundarna när jag gick iväg med dummisarna till skogen, full av förväntan stod de i hundgården när jag kom tillbaka. När de sedan fick komma ut var Spira först fram och iväg för att spåra upp där jag hade gått!. Men, icke sa nicke!! Här blev det istället gå-fint övning fram och tillbaka, höger, vänster, runt om .... tills hon svarade fint och gick lugnt bredvid! Hon blir ibland lite "vid-i-positionen" när hon ska gå fint och går en bit ifrån mig (inte framför), då brukar jag putta iväg henne lite lätt på magen bort ifrån mig och vips så kommer hon närmre!
Jag tränat detta lite genom att lägga en boll på gräsmattan, gå runt med henne bredvid mig och när hon går fint får hon springa och ta bollen. Blir hon för vid i positionen, puttar jag henne ifrån mig och när hon kommer "kloss inpå" får hon springa och ta bollen. Detta har funkat bra så det kör vi en stund till. Sedan är jag petig med att hon inte går det minsta framför mina knän när vi går, vill INTE ha en hund som går före mig i en jaktsituation!! Detta är ett litet pussel i sig då hon gärna hoppar lite fram och tillbaka (och upp och ner ;)) så jag får vara blixsnabb med att korrigera och belöna rätt eller fel position!!
Jag har förresten kommit med på jaktprov den 14 augusti!! FRK västra ska ha ett särskilt jaktprov, nybörjarklass, i Nol utanför Göteborg och vi blev lottade som nummer ett för dagen!! Jippie va kul det ska bli - och nervöst! Konstigt det där med nervositeten, det verkar bara bli värre med åren och med erfarenheten..??! Fram tills dess blir det en del träning av vilt, vatten och sök - markeringar bryr vi oss inte om ;)