Spira på sin första jakt
Nu var det ett tag sedan det blev någon uppdatering här på Spiras sida. Det har ju inte hänt så mycket i och för sig på tränings- eller tävlingsfronten så då blir det automatiskt lite stiljte även här...
Fick ett positivt besked från SKK i varje fall gällande höfter och armbågar, det är kul!. Tillsammans med ett godkänt MH är hon ju ok både fysiskt och mentalt ;) Sen har ju tassen äntligen läkt.. Någon vidare träning har det inte blivit sen viltspårsproven och jakthelgen med Annika. Tassen har ju gjort att hon inte kunnat springa i terrängen och när den väl hade läkt fick det blir lydnadsträning i trädgården istället. Har anmält mig och fått PM till Oskarström, klass I den 14 november. Någon vidare träning på tävlingssituationen har vi inte fått och inte heller någon kommendering men jag hoppas hon kan sortera lite ändå på vad jag säger och vad tävlingsledaren säger... Men det klart, det kan ju bli lite tjuvstarter och sånt... får se om jag hinner få till någon kommendering innan tävlingen.. Har även anmält mig till appellen dagen efter på samma ställe men har inte fått något besked än om vi kommit med... Inget bra egentligen att tävla appellen dagen efter men det är ju så nära och bra, kunde inte låta bli ;)
Men, över till något helt annat. I går var Spira med på sin första riktiga jakt! Hon fick börja med att gå drev och stöta lite fasaner. Hon fattade nog ingenting utan bara sprang fram och tillbaka lite kors och tvärs. Vi gick genom ett högt majsfält och det var hon ju inte van vid att springa i! Helt förvånad att matte försvann..?! På vägen därifrån fick hon bära sitt första varmvilt, en nyskjuten fasan. Hon ville inte ta den direkt från min hand utan skulle springa själv och hämta..?! Inga problem att apportera i varje fall..
Efter drevet blev vi utposterade i en skog tillsammans med en skytt (det var fler skyttar och apportörer runt oss). Det föll en hel del fasaner till höger och bakom oss som de andra hundförarna tog. nu märkte jag att hon blev väldigt förvånad över att hon inte fick hämta..! Vi gick på eftersök därifrån tillbaka till de andra. Poletten har verkligen inte trillat ner när det gäller sök (har i och för sig inte tränat det sen jaktprovet ..) Hon är väldigt bunden till mig och springer nära mig hela tiden (bra stötande hund, hon springer aldrig iväg.. ;)) Söket och självständigt arbete måste jag verkligen lägga fokus på i vinter!
Det blev sedan ett drev till på fasaner i en fårhage där jag och Spira ställde oss bredvid skytten tillsammans med ett rutinerat ekipage (om det skulle komma många apporter ville jag inte stå ansvarig för att behöva skicka Spira på alla) Det dök en fasan till vänster om oss i det höga gräset som en annan hundförare skickade på. Den hunden missade apporten och fortsatte över till ett annat ställe. När jakten var över skickade jag Spira på sök mot den fågeln och inom kort hittade hon den och tog den, så stolt hon blev!! Hon bar den med rumpan vaggandes bredvid mig, medveten om att hon hade gjort en god gärning =)
Nu blev det andjakt och vi åkte till en plats där det fälls änder både på ängsmark och i en å. Vi valde att ställa oss ute på fältet och vara passiva. Det var gott om hundförare så dessa placerade ut sig bredvid skyttarna och då fanns det tid för oss att ta det lugnt och skicka på de apporter vi ansåg lämpliga, på eftersök istället för på fallande. Spira var fokuserad men lugn när det började skjutas. Valde att låta henne leka lite med min vante emellanåt för att få ur henne lite energi. Sen satt vi passiva ett tag till och såg en hel del änder falla. Hon fick se andra hundar hämta och fler änder falla.. Lite frustationspip kom emellanåt när hon inte fick hämta men ingen stress (som syntes utanpå i varje fall). Jag såg en fågel falla framför oss en 30 m ner i backen, den valde jag att gå ner och låta henne apportera genom att låta henne leta upp den själv. Hon hittade den och kom lika stolt tillbaka med den. Under tiden sköts det fler änder i ån och runt omkring, hon stannde upp och tittade men har inga tendenser att springa efter. Här är hon fortfarande väldigt bunden till mig, på både gott och ont!
Hon får sedan apportera tre änder till som fallit ner och inte blivit apporterade och detta gick jättebra. Hon går sedan lugnt och fint tillbaka med mig till bilen. Sista passet för Spiras del blir ett pass utmed en å där det drivs upp rätt många änder. Vi har en skytt på varje sida om oss, ingen rutinerad bredvid som kan backa upp... Här har jag turen (otur för skytten) att båda två bommade rätt rejält och fick endast ner en and i vattnet och en på rätt långt avstånd bakom oss i ett tätt trädparti. Här blir Spira lite mer stressad för skotten och fick en hög förväntad på att det skulle trilla vilt. Hon fick gå på en skammad i ån, den tog hon utan problem. Sen försökte jag få ut henne i den täta skogen men det gick inte utan hjälp. Catta gick ut med Mirakel (hon trotsade den täta skogen) och då sprang Spira med några gånger men Mirakel hann före att apportera fågeln. Efter detta var det slut för Spiras del.
Baidoff fick gå på några ställen också (jag hade inte ute dem samtidigt) men det fälldes inga vilt i hans närhet. Kan vara bra för den gamle att inte alltid få hämta en massa! Han är tillräckligt taggad ändå =)
Summa summarum av dagen var bra! Jag fick testa av henne i en riktig jaktsituation med allt runtomkring; hundar, människor, massa skott och fallande vilt, döda och skammade fåglar, sitta passiv i skott, gå drev... ja, listan kan göras lång... Hon tar nog in fler intryck än vad man kan tro under en sån här dag. Det jag fick med mig efter dagen är att hon behöver ännu mer träning i att sitta passiv i skott, att se fåglar falla utan att hämta och att kunna gå ut på självständiga sök. Det positiva är att hon är en duktig apportör på både döda och skammade fåglar och har inget intresse i andra hundar eller människor i arbete.
Tyvärr kom inte kameran med då det brukar bli så svårt att hinna fota samtidigt som man apporterar. Men jag fick ta lite bilder på det bärgade viltet efteråt hemma istället ;) Nu blir det många goda midagar framöver med vildandbröst och god kantarellrisotto!! Det ni!! mumma!
fick ju ta fram kameran och fota de fina löven som ligger runt husknuten.. Hundarna skulle hålla lövet fint i munnen... detsamma gjorde Alice efter att ha sett hundarna.... Ja, så är det, barn gör inte som man säger utan som man gör.. i detta fall som hundarna gör.. ;)
Solnedgång vid havet, finns det något vackrare?..
